För att mäta och följa upp arbetet med mänskliga rättigheter används indikatorer som ger en bild av hur situationen för de mänskliga rättigheterna ser ut i Sverige och världen. Statistikmyndigheten SCB har på uppdrag av regeringen tagit fram nationella MR-indikatorer och dessa ingår i arbetet med Agenda 2030.
Läs mer om SCB:s arbete med Agenda 2030 och de globala samt nationella indikatorer som används.
Inom offentlig verksamhet kan man använda sig av indikatorer för att till exempel mäta integreringen av mänskliga rättigheter i den egna verksamheten. En kommun eller region kan också mäta i vilken utsträckning invånarnas mänskliga rättigheter tillgodoses.
För att ta fram relevanta indikatorer kan man utgå från indikatorerna som mäter målen och delmålen i Agenda 2030, samt de grundläggande fri- och rättigheter som konventionerna om de mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor har.
Genom att skriva in indikatorer i verksamhetsplaner, strategier och måldokument och regelbundet följa upp dessa kan man enkelt se om arbetet ger effekt.
Exempel på indikatorer
Här följer några exempel på indikatorer för olika rättigheter. Vid behov kan indikatorerna delas upp på till exempel ålder, kön eller andra faktorer som är relevanta i sammanhanget.
Rätten till personlig säkerhet
- Antal personer som utsatts för misshandel, rån eller hot
- Antal anmälda våldsbrott
- Antal uppklarade våldsbrott
Rätten till utbildning
- Antal hemmasittare, det vill säga barn i skolålder som inte går i skolan
- Antal behöriga lärare
- Antal elever som tar examen med fullständiga betyg
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
- Antal personer som lever i trångboddhet
- Antal unga som varken arbetar eller studerar
- Antal personer i arbetslöshet